Kan inte sluta lyssna på....
Ljuv musik, ljuv sång
Har ni sett herr kantarell?
I köket doftar det höst, på bänken ligger en tidning med ett mindre gäng nyplockade kantareller. Det verkade typiskt nog vara på upphällningen med svamptillgängligheten idag. Den ena efter den andra jobbarkompisen har under flera veckor skrutit med att ha fått fulla svampkassar men när Örbyligan äntligen kom iväg...tja, vart gick familjen kantarell uti enebacken då någonstans? 4 timmar i skogen och ...tja, tre mackor blir det kanske. Men det var det värt :-)
förra veckoslutet så...
I fredagskväll var det Standup Comedy på hotellet vid Älvsjömässan igen. Där uppträder både nybörjare o etablerade, lite varierat med skratt men de flesta är goa underhållare. Fast en o annan har kanske valt fel? Kul att det är fler tjejer på gång också, färre men bättre kvalitet där! Rappa tankar och mer underfundiga. Men visst ja, det är ju sådana vi är ...(nu kommer jag att få äta upp det här) Det piffiga är att kostar ingeting. Bara att gå dit o kolla o skratta o hygga sig. Nästa datum finns här om du är nyfiken.
I söndags besökte jag Håkan från Åhus, på sin arbetsplats, som för tillfället låg vid Skeppsbron denna helg. Fick en guidad tur ombord, gå ner i u-båten/undervattensroboten (phu, hur klarar man sånt på riktigt?) och en fika i mässen såklart. Intressant att se fartyget och kul att träffa Håkan igen efter tre år.

Och i lördags släpade jag runt på min stackars kropp i Hellas spår. Måste men tusan hakars, vad jobbigt det är. Kommer man någonsin över tröskeln och kan jogga hela rundan utan att ha andnöd vart femtionde meter? Vilken kass kondis jag har. Min moster sprang sitt första och enda Maratonlopp vid 50 års ålder, så jag ligger helt i lä där. NU är jag imponerad av det!
I söndags besökte jag Håkan från Åhus, på sin arbetsplats, som för tillfället låg vid Skeppsbron denna helg. Fick en guidad tur ombord, gå ner i u-båten/undervattensroboten (phu, hur klarar man sånt på riktigt?) och en fika i mässen såklart. Intressant att se fartyget och kul att träffa Håkan igen efter tre år.

Och i lördags släpade jag runt på min stackars kropp i Hellas spår. Måste men tusan hakars, vad jobbigt det är. Kommer man någonsin över tröskeln och kan jogga hela rundan utan att ha andnöd vart femtionde meter? Vilken kass kondis jag har. Min moster sprang sitt första och enda Maratonlopp vid 50 års ålder, så jag ligger helt i lä där. NU är jag imponerad av det!