Ska bli så skönt. Som alltid ska en massa saker hinnas med, fast inget egentligen är planerat . Jo, vänta nu, på fredag blir det en träff med en kompis över en drink. Gött! Träning, plöja *Män som hatar kvinnor* (så att man hänger med så att säga), besöka Vårsalongen och ett IKEA-stop. Sen är väl helgen slut. Dom är ofattbart snabbt över.  Efter att ha varit småhängig i en vecka så är det ÖVER, tack för det, kunde äntligen träna ikväll. I´m back o nu jäklar ska jag ta igen det som missats i B09-racet...

Kul att du tittar hit igen för att få svaret på gårdagens palindrom!
Håll i er nu go´vänner, laptop machines blir så mycket som ......drrrrrrrrrr (trumvirvel)....Apple Macintosh....Tänka sig, hur finurligt är inte det?

Snart börjar Tv-programmet om Linda Rosing som på detta seriösa sätt ska försöka hitta den rätta mannen i livet. Och det ska jag INTE se. Imorse i en radiointervjuv svarade hon på frågan hur en man ska vara. Och hon  betonade att det är jätteviktigt att han har en personlighet...???? och att han ska vara mörk, 183 cirka och ha vackra ögon. Vet inte men det verkade som att resten var oviktigt på nåt sätt.

Nåväl, hoppas hon hittar rätt någon gång, så vi får något annat underhållande att se på kanalen.

 Följer Annika vid efternamn Lantz på twitter. 2 rader och det lyckas bli ett härligt gapskratt nästan varje gång. Du uppmanas läsa den. Stephen Fry är också aktiv twitter-user. Vill gärna dela med mig hans favorit-palindrom *laptop machines*. Klura på den du, svaret kommer.... Well, sådan här lustigheter kan man roa sig med om man inte har ngt annat för sig. Var ju tvungen att se vad twitter egentligen var... o blev hooked direkt.

Jag säger nej, jag vill verkligen inte stötta nissarna bakom den nu högaktuella och ytterst tveksamma fildelningssajten. Idag är jag upprörd, kan inte släppa tankarna på artikeln i dagens DN där dessa personers *meritlista* visas. Den ena är värre än den andra......vilken etik och moral....vilka gökar...lägger upp en domän till en pedofilsajt och sedan stoltsera med att det är viktigare att användaren ska få vara anonym, medverkan i främlingsfientliga organisationer...ja listan kan göras längre men behöver jag fortsätta?
Och sedan ska vi inte prata om attityden innan rättegången på presskonferensen in söndags. Nä, här är det läge att få utbrista: väx upp, kamma er, skaffa ett riktigt jobb OCH betala skatt!

Till något annat:
Det är ju Fredag, kan räcka så men dessutom så har jag ju en ny grymt snygg soffa och ett nytt och grymt snyggt bokskåp. Katten klöser än så länge inte på soffan, det är också mycket positivt. [ hon är neddrogad med en myntaråtta i tyg. Ja, alla ni kattägare vet vad jag talar om.] Det finns lite rosevins-rester i köket, med lite snacks kan det ju rent av bli en liten happening framför Let´s dance ikväll. Då får man sig garanterat ett skratt och det lever man ju länger av sägs det plus att det är antioxidanter i vin... hmmmm...min fredagskväll kommer mao att förlänga mitt liv några minuter till. Och det är väl verkligen något positivt. Tycker jag i all fall.

fredag, fredag, fredag, freeedaag....

 

...och boken Är det saltmannen? eller webben saltmannen.se. kommer jag osäkt att tänka på felsägningar antingen jag själv eller mina vänner uttryckt. Ord som antingen har tolkats fel, precis som i sånger eller om man läst dem fel, lagt betoningen fel. Det kan ju bli 'hur' konstigt som helst.

En av mina favoriter
Efter att ha hört ljudet av den svenskdubbade och förvisso tecknade Robin Hood-videon 3538 ggr var en väninna helt övertygad om att man mitt i filmen utbryter: - Kör, kör mot körmotskogen.....!

Eller när jag tidigt 70-tal handlar på Åhlens underklädesavdelning och möter upp pojkvännen ståendes bland strumpbyxorshyllan med en fundersam uppsyn. En diskret röst väser fram frågan : Vad f-n betyder *grennkill*? Ahh, sa jag o undrade om han drev med mig .Du menar grenkil, alltså en kil i grenen på strumpbyxan?

Eller den sötaste: När min son vid 7 års ålder toktröttnat på en jämnårig tjej i poolen på Mallis kom han upp till oss vid solstolarna och sa irriterat: - va jobbig hon är, hon kommer efter mig hela tiden och säger något om jos????? Vi kunde knappt hålla oss från gapskrattet, flickan i fråga var ju så himla sugen på att få låna hans flytleksak, vad hon verkligen sa var : - Is it yours?

Har till stor lycka fått uppgifter om släkten på min pappas sida ändå från 1795 - då föddes min farfars farmors farfar, Hans Styfver, i Knås, Venjan. Han var soldat och blev 77 år gammal. 1818 gifte han sig med Fins-Anna Matsdotter också från Knås, Venjan, hon blev 60 år. De fick 4 barn, en av dem var Styfvers-Lars Hansson, född 1819,- min farfars farmors far. Han gifter sig med Spess-Majt Ersdotter och de fick 6 barn. År 1850 föddes Anna Larsdotter-  farfars farmor. Alla hennes syskon samt föräldrar emigrerade till USA år 1883. Anna vandrade från Venjan till Stockholm och fick som ogift sonen Karl Frans Larsson 1878.  Anna dog år 1899 i njurinflammation och bodde vid tiden på Hantverkargatan 31 i Stockholm.
Karl bodde i Klarakvarteren och gifter sig med Amalia Cecila Charlota Eklund från Hägersten. De fick 5 barn, varav ett var min farfar Frans Waldemar Larsson född 1910. Min farfar Walle gifter sig med Märta Sofia. Min pappa Hans Larsson föddes 1939 och blev 51 år gammal. 

Läs Marilyns berättelsen om vad som hände med Annas systrar, Brita och Karin, som följde sina andra syskon och föräldrar till USA med Minnesota som mål

Marilyn Victor, 58 år, Minnesota. Marilyn är författare till boken "Death roll" som har blivit en storsäljare i USA men också i flera andra länder,ex Australien.

Marilyns koppling till Venjan är genom hennes mormors föräldrar, Finn Erik Sigfridsson från Västbygge och Styfvers Karin Larsdotter från Knås.

Här följer Marilyns berättelse :
År 1880 lämnade min mors morfar Finn Erik Sigfridsson (Eric Finnstrom) och hans första fru, Styfvers Brita Larsdotter (min mors mormors syster) deras hem i Västbygge och Venjan för att söka ett nytt liv i Amerika.Med två små barn och en tredje på väg färdades de till New York. De flesta nybyggarna, som hade Minnesota i siktet, tog sedan tåget till Chicago eller LaCross i Wisconsin och därifrån med fraktbåt till St Paul.


Min gammelmormor, Styfvers KarinLarsdotter anlände tre år senare med sina föräldrar Styfvers Lars Hansson och Spess Margit Ersdotter som sålt hemmanet i Knås. När Karins syster Brita dog av mjölkstockning efter att ha fött barn gifte Erik så om sig med sin första hustrus syster - Karin. Karin uppfostrade sin systers fem barn och fick själv elva barn med Erik! Min mor kommer ihåg sin mormor som en rar gammal mormor som bar klänningar med stora fickor fyllda med sötsaker till hennes barnbarn. När jag började söka min familjs historia för 30 år sedan levde fortfarande min mormor Alice Finstrom (sjätte barnet i Karin och Eriks barnaskara)och de flesta av hennes systrar.

Jag kommer väl ihåg några av de historier de berättade. Hur deras far spelade dragharmonika på danserna i Princeton inte långt från deras gård och hur han plötsligt en dag slutade dricka och blev styrelsemedlem i den lokala  nykterhetslogen. Min mormor berättade för mig hur ledsen hennes mor var för att en av hennes systrar (Styfvers Anna Larsdotter) blev kvar i Sverige och att de aldrig fick mötas igen. Styfvers Anna Larsdotter flyttade från Knås till Stockholm och levde ogift men fick en son. Sonens sonsons dotter -det är jag-  Susanne!

Jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden till dessa familjesammankomster. Alla systrar till min mormor kunde spela instrument. Esther spelade piano, Selma dragspel och när de träffades tillsammans spelades det och sjöngs sånger på svenska om hälsningar till människor där hemma. Det var trevliga kalas där man bjöd på fattigmanskakor och sandbakelser. Jag vet inte säkert om detta är traditionellt svenskt men de var mina favoriter och väldigt speciella eftersom de bara bakades till jul.


Idag bor jag i Minneapolis, en timmes bilfärd från platsen den gamla gården låg. Jag har två barn, en son, Les som snart är 31 år gammal, och en dotter, Cari som är 29 år, samt ett barnbarn, Alanna som hunnit bli fem år. Båda mina barn är mycket intresserade av historien och i att utforska sina rötter och jag har burit med mig traditionen att baka svenska julkakor. Vi uppskattar att våra förfäders uppoffringar och mod att våga starta ett nytt liv här även om det i skrivande stund är 17 grader kallt, blåser en kyligvind som gör att jag ibland önskar att de valt att bosätta sig på ett ställe med varmare klimat.

Tills alldeles nyligen kändes Venjan som en ganska mystisk plats. Nu, tack vare internet, har Venjan blivit verkligt och jag ser på bilderna på hemsidan hur vackert det verkar vara. Det måste ha varit ett tufft beslut att ta för mina gammelsmorföräldrar att lämna bygden. Jag hoppas att snart få möjlighet att själv besöka platsen som fina förfäder levt på och få se det med egna ögon och kanske träffa några ur min nyfunna familj.

Marilyn Victor